CHAPTER XXIX. LOUIS MOORE.
關燈
小
中
大
LouisMoorewasusedtoaquietlife.Beingaquietman,heendureditbetterthanmostmenwould.Havingalargeworldofhisowninhisownheadandheart,hetoleratedconfinementtoasmall,stillcorneroftherealworldverypatiently.
HowhushedisFieldheadthisevening!AllbutMoore—MissKeeldar,thewholefamilyoftheSympsons,evenHenry—aregonetoNunnely.SirPhilipwouldhavethemcomehewishedtomakethemacquaintedwithhismotherandsisters,whoarenowatthepriory.Kindgentlemanasthebaronetis,heaskedthetutortoobutthetutorwouldmuchsoonerhavemadeanappointmentwiththeghostoftheEarlofHuntingdontomeethim,andashadowyringofhismerrymen,underthecanopyofthethickest,blackest,oldestoakinNunnelyForest.Yes,hewouldratherhaveappointedtrystwithaphantomabbess,ormist-palenun,amongthewetandweedyrelicsofthatruinedsanctuaryoftheirs,moulderinginthecoreofthewood.LouisMoorelongstohavesomethingnearhimto-nightbutnottheboy-baronet,norhisbenevolentbutsternmother,norhispatriciansisters,noronesouloftheSympsons.
Thisnightisnotcalmtheequinoxstillstrugglesinitsstorms.Thewildrainsofthedayareabatedthegreatsingleclouddispartsandrollsawayfromheaven,notpassingandleavingaseaallsapphire,buttossedbuoyantbeforeacontinued,long-sounding,high-rushingmoonlighttempest.Themoonreignsglorious,gladofthegale,asgladasifshegaveherselftohisfiercecaresswithlove.NoEndymionwillwatchforhisgoddessto-night.Therearenoflocksoutonthemountainsanditiswell,forto-nightshewelcomes?olus.
Moore,sittingintheschoolroom,heardthestormroarroundtheothergableandalongthehall-front.Thisendwassheltered.Hewantednoshelterhedesirednosubduedsoundsorscreenedposition.
"Alltheparloursareempty,"saidhe."Iamsickatheartofthiscell."
Heleftit,andwentwherethecasements,largerandfreerthanthebranch-screenedlatticeofhisownapartment,admittedunimpededthedark-blue,thesilver-fleeced,thestirringandsweepingvisionoftheautumnnight-sky.Hecarriednocandleunneededwaslamporfire.Thebroadandclearthoughcloud-crossedandfluctuatingbeamofthemoonshoneoneveryfloorandwall.
Moorewandersthroughalltherooms.Heseemsfollowingaphantomfromparlourtoparlour.Intheoakroomhestops.Thisisnotchill,andpolished,andfirelesslikethesalon.Thehearthishotandruddythecinderstinkleintheintenseheatoftheirclearglowneartherugisalittlework-table,adeskuponit,achairnearit.
DoesthevisionMoorehastrackedoccupythatchair?Youwouldthinkso,couldyouseehimstandingbeforeit.Thereisasmuchinterestnowinhiseye,andasmuchsignificanceinhisface,asifinthishouseholdsolitudehehadfoundalivingcompanion,andwasgoingtospeaktoit.
Hemakesdiscoveries.Abag—asmallsatinbag—hangsonthechair-back.Thedeskisopen,thekeysareinthelock.Aprettyseal,asilverpen,acrimsonberryortwoofripefruitonagreenleaf,asmall,clean,delicateglove—thesetriflesatoncedecorateanddisarrangethestandtheystrew.Orderforbidsdetailsinapicture—sheputsthemtidilyawaybutdetailsgivecharm.
Moorespoke.
"Hermark,"hesaid."Hereshehasbeen—careless,attractivething!—calledawayinhaste,doubtless,andforgettingtoreturnandputalltorights.Whydoesshelea