CHAPTER VI
關燈
小
中
大
’t.She,ValancyStirling,respectable,well-behavedtothelastdegree,wasunhappyandhadalwaysbeenunhappy.Sothereyouwere.
Valancywasjustintimeforsupper.Thesunhadcloudedover,andadismal,drizzlingrainwasfallingagain.CousinStickleshadtheneuralgia.ValancyhadtodothefamilydarningandtherewasnotimeforMagicofWings.
“Can’tthedarningwaittilltomorrow?”shepleaded.
“Tomorrowwillbringitsownduties,”saidMrs.Frederickinexorably.
ValancydarnedalltheeveningandlistenedtoMrs.FrederickandCousinSticklestalkingtheeternal,nigglinggossipoftheclan,astheyknitteddrearilyatinterminableblackstockings.TheydiscussedSecondCousinLilian’sapproachingweddinginallitsbearings.Onthewhole,theyapproved.SecondCousinLilianwasdoingwellforherself.
“Thoughshehasn’thurried,”saidCousinStickles.“Shemustbetwenty-five.”
“Therehavenot—fortunately—beenmanyoldmaidsinourconnection,”saidMrs.Frederickbitterly.
Valancyflinched.Shehadrunthedarningneedleintoherfinger.
ThirdCousinAaronGrayhadbeenscratchedbyacatandhadblood-poisoninginhisfinger.“Catsaremostdangerousanimals,”saidMrs.Frederick.“Iwouldneverhaveacataboutthehouse.”
SheglaredsignificantlyatValancythroughherterribleglasses.Once,fiveyearsago,Valancyhadaskedifshemighthaveacat.Shehadneverreferredtoitsince,butMrs.Frederickstillsuspectedherofharbouringtheunlawfuldesireinherheartofhearts.
OnceValancysneezed.Now,intheStirlingcode,itwasverybadformtosneezeinpublic.
“Youcanalwaysrepressasneezebypressingyourfingeronyourupperlip,”saidMrs.Frederickrebukingly.
Half-pastnineo’clockandso,asMr.Pepyswouldsay,tobed.ButFirstCousinStickles’neuralgicbackmustberubbedwithRedfern’sLiniment.Valancydidthat.Valancyalwayshadtodoit.ShehatedthesmellofRedfern’sLiniment—shehatedthesmug,beaming,portly,be-whiskered,be-spectacledpictureofDr.Redfernonthebottle.Herfingerssmelledofthehorriblestuffaftershegotintobed,inspiteofallthescrubbingshegavethem.
Valancy’sdayofdestinyhadcomeandgone.Sheendeditasshehadbegunit,intears.