CHAPTER VII
關燈
小
中
大
TherewasarosebushonthelittleStirlinglawn,growingbesidethegate.Itwascalled“Doss’srosebush.”CousinGeorgianahadgivenittoValancyfiveyearsagoandValancyhadplanteditjoyfully.Shelovedroses.But—ofcourse—therosebushneverbloomed.Thatwasherluck.Valancydideverythingshecouldthinkofandtooktheadviceofeverybodyintheclan,butstilltherosebushwouldnotbloom.Itthroveandgrewluxuriantly,withgreatleafybranchesuntouchedofrustorspiderbutnotevenabudhadeverappearedonit.Valancy,lookingatittwodaysafterherbirthday,wasfilledwithasudden,overwhelminghatredforit.Thethingwouldn’tbloom:verywell,then,shewouldcutitdown.Shemarchedtothetool-roominthebarnforhergardenknifeandshewentattherosebushviciously.AfewminuteslaterhorrifiedMrs.Frederickcameouttotheverandahandbeheldherdaughterslashinginsanelyamongtherosebushboughs.Halfofthemwerealreadystrewnonthewalk.Thebushlookedsadlydismantled.
“Doss,whatonearthareyoudoing?Haveyougonecrazy?”
“No,”saidValancy.Shemeanttosayitdefiantly,buthabitwastoostrongforher.Shesaiditdeprecatingly.“I—Ijustmadeupmymindtocutthisbushdown.Itisnogood.Itneverblooms—neverwillbloom.”
“Thatisnoreasonfordestroyingit,”saidMrs.Fredericksternly.“Itwasabeautifulbushandquiteornamental.Youhavemadeasorry-lookingthingofit.”
“Rosetreesshouldbloom,”saidValancyalittleobstinately.
“Don’targuewithme,Doss.Clearupthatmessandleavethebushalone.Idon’tknowwhatGeorgianawillsaywhensheseeshowyouhavehackedittopieces.Really,I’msurprisedatyou.Andtodoitwithoutconsultingme!”
“Thebushismine,”mutteredValancy.
“What’sthat?Whatdidyousay,Doss?”
“Ionlysaidthebushwasmine,”repeatedValancyhumbly.
Mrs.Frederickturnedwithoutawordandmarchedbackintothehouse.Themischiefwasdonenow.Valancyknewshehadoffendedhermotherdeeplyandwouldnotbespokentoornoticedinanywayfortwoorthreedays.CousinStickleswouldseetoValancy’sbringing-upbutMrs.Frederickwouldpreservethestonysilenceofoutragedmajesty.
Valancysighedandputawayhergardenknife,hangingitpreciselyoni