CHAPTER XXXII

關燈
”shecried,“thatisit:MissAveryhasbeenunpackingyourpacking-cases.” “Whyhasshedonethat?Howunnecessary!” “Askanother.Isupposeyouorderedherto.” “Igavenosuchorders.Perhapsshewasairingthethings.Shedidundertaketolightanoccasionalfire.” “Itwasfarmorethananair,”saidDollysolemnly.“Thefloorsoundscoveredwithbooks.Charlessentmetoknowwhatistobedone,forhefeelscertainyoudon’tknow.” “Books!”criedMargaret,movedbytheholyword.“Dolly,areyouserious?Hasshebeentouchingourbooks?” “Hasn’tshe,though!Whatusedtobethehall’sfullofthem.Charlesthoughtforcertainyouknewofit.” “Iamverymuchobligedtoyou,Dolly.WhatcanhavecomeoverMissAvery?Imustgodownaboutitatonce.Someofthebooksaremybrother’s,andarequitevaluable.Shehadnorighttoopenanyofthecases.” “Isayshe’sdotty.Shewastheonethatnevergotmarried,youknow.Oh,Isay,perhaps,shethinksyourbooksarewedding-presentstoherself.Oldmaidsaretakenthatwaysometimes.MissAveryhatesusalllikepoisoneversinceherfrightfuldust-upwithEvie.” “Ihadn’theardofthat,”saidMargaret.AvisitfromDollyhaditscompensations. “Didn’tyouknowshegaveEvieapresentlastAugust,andEviereturnedit,andthen—oh,goloshes!YouneverreadsuchaletterasMissAverywrote.” “
0.041736s