Chapter 4. Sir Henry Baskerville
關燈
小
中
大
Ourbreakfasttablewasclearedearly,andHolmeswaitedinhisdressing-gownforthepromisedinterview.Ourclientswerepunctualtotheirappointment,fortheclockhadjuststrucktenwhenDr.Mortimerwasshownup,followedbytheyoungbaronet.Thelatterwasasmall,alert,dark-eyedmanaboutthirtyyearsofage,verysturdilybuilt,withthickblackeyebrowsandastrong,pugnaciousface.Heworearuddy-tintedtweedsuitandhadtheweather-beatenappearanceofonewhohasspentmostofhistimeintheopenair,andyettherewassomethinginhissteadyeyeandthequietassuranceofhisbearingwhichindicatedthegentleman.
“ThisisSirHenryBaskerville,”saidDr.Mortimer.
“Why,yes,”saidhe,“andthestrangethingis,Mr.SherlockHolmes,thatifmyfriendherehadnotproposedcomingroundtoyouthismorningIshouldhavecomeonmyownaccount.Iunderstandthatyouthinkoutlittlepuzzles,andI’vehadonethismorningwhichwantsmorethinkingoutthanIamabletogiveit.”
“Praytakeaseat,SirHenry.DoIunderstandyoutosaythatyouhaveyourselfhadsomeremarkableexperiencesinceyouarrivedinLondon?”
“Nothingofmuchimportance,Mr.Holmes.Onlyajoke,aslikeasnot.Itwasthisletter,ifyoucancallitaletter,whichreachedmethismorning.”
Helaidanenvelopeuponthetable,andweallbentoverit.Itwasofcommonquality,greyishincolour.Theaddress,“SirHenryBaskerville,NorthumberlandHotel,”wasprintedinroughcharactersthepost-mark“CharingCross,”andthedateofpostingtheprecedingevening.
“WhoknewthatyouweregoingtotheNorthumberlandHotel?”askedHolmes,glancingkeenlyacrossatourvisitor.
“Noonecouldhaveknown.WeonlydecidedafterImetDr.Mortimer.”
“ButDr.Mortimerwasnodoubtalreadystoppingthere?”
“No,Ihadbeenstayingwithafriend,”saidthedoctor.
“Therewasnopossibleindicationthatweintendedtogotothishotel.”
“Hum!Someoneseemstobeverydeeplyinterestedinyourmovements.”Outoftheenvelopehetookahalf-sheetoffoolscappaperfoldedintofour.Thisheopenedandspreadflatuponthetable.Acrossthemiddleofitasinglesentencehadbeenformedbytheexpedientofpastingprintedwordsuponit.Itran:
Asyouvalueyourlifeoryourreasonkeepawayfromthemoor.
Theword“moor”onlywasprintedinink.
“Now,”saidSirHenryBaskerville,“perhapsyouwilltellme,Mr.Holmes,whatinthunderisthemeaningofthat,andwhoitisthattakessomuchinterestinmyaffairs?”
“Whatdoyoumakeofit,Dr.Mortimer?Youmustallowthatthereisnothingsupernaturalaboutthis,atanyrate?”
“No,sir,butitmightverywellcomefromsomeonewhowasconvincedthatthebusinessissupernatural.”
“Whatbusiness?”askedSirHenrysharply.“ItseemstomethatallyougentlemenknowagreatdealmorethanIdoaboutmyownaffairs.”
“Youshallshareourknowledgebeforeyouleavethisroom,SirHenry.Ipromiseyouthat,”saidSherlockHolmes.“Wewillconfineourselvesforthepresentwithyourpermissiontothisveryinterestingdocument,whichmusthavebeenputtogetherandpostedyesterdayevening.Haveyouyesterday’sTimes,Watson?”
“Itishereinthecorner.”
“MightItroubleyouforit—theinsidepage,please,withtheleadingarticles?”Heglancedswiftlyoverit,runninghiseyesupanddownthecolumns.“Capitalarticlethisonfreetrade.Permitmetogiveyouanextractfromit.
‘Youmaybecajoledintoimaginingthatyourownspecialtradeoryourownindustrywillbeencouragedbyaprotectivetariff,butitstandstoreasonthatsuchlegislationmustinthelongrunkeepawaywealthfromthecountry,diminishthevalueofourimports,andlowerthegeneralconditionsoflifeinthisisland.’
“Whatdoyouthinkofthat,Watson?”criedHolmesinhighglee,rubbinghishandstogetherwithsatisfaction.“Don’tyouthinkthatisanadmirablesentiment?”
Dr.MortimerlookedatHolmeswithanairofprofessionalinterest,andSirHenryBaskervilleturnedapairofpuzzleddarkeyesuponme.
“Idon’tknowmuchaboutthetariffandthingsofthatkind,”saidhe,“butitseemstomewe’vegotabitoffthetrailsofarasthatnoteisconcerned.”
“Onthecontrary,Ithinkweareparticularlyhotuponthetrail,SirHenry.Watsonhereknowsmoreaboutmymethodsthanyoudo,butIf