CHAPTER XXXVIII
關燈
小
中
大
e.AfterI’dthoughtitoverawhile,Igotbrisk.IwantedtolocateBernie.Hadaspecialreasonforit.Itwastimehegaveuphisfoolhoboingandcometohissenses.Drawingthatfifteentoldmetherewassomethinginthewind.ThemanagercommunicatedwiththeAynsleys—hiswifewasanAynsley—andfoundoutthatBernardRedfernhadboughtapearlnecklacethere.HisaddresswasgivenasBox444,PortLawrence,Muskoka,Ont.FirstIthoughtI’dwrite.ThenIthoughtI’dwaittilltheopenseasonforcarsandcomedownmyself.Ain’tnohandatwriting.I’vemotoredfromMontreal.GottoPortLawrenceyesterday.Enquiredatthepost-office.ToldmetheyknewnothingofanyBernardSnaithRedfern,buttherewasaBarneySnaithhadaP.O.boxthere.Livedonanislandouthere,theysaid.SohereIam.Andwhere’sBarney?”
Valancywasfingeringhernecklace.Shewaswearingfifteenthousanddollarsaroundherneck.AndshehadworriedlestBarneyhadpaidfifteendollarsforitandcouldn’taffordit.SuddenlyshelaughedinDr.Redfern’sface.
“Excuseme.It’sso—amusing,”saidpoorValancy.
“Isn’tit?”saidDr.Redfern,seeingajoke—butnotexactlyhers.“Now,youseemlikeasensibleyoungwoman,andIdaresayyou’velotsofinfluenceoverBernie.Can’tyougethimtocomebacktocivilisationandlivelikeotherpeople?I’veahouseupthere.Bigasacastle.Furnishedlikeapalace.Iwantcompanyinit—Bernie’swife—Bernie’schildren.”
“DidEthelTraverseevermarry?”queriedValancyirrelevantly.
“Blessyou,yes.TwoyearsafterBernielevanted.Butshe’sawidownow.Prettyasever.Tobefrank,thatwasmyspecialreasonforwantingtofindBernie.Ithoughtthey’dmakeitup,maybe.But,ofcourse,that’salloffnow.Doesn’tmatter.Bernie’schoiceofawifeisgoodenoughforme.It’smyboyIwant.Thinkhe’llsoonbeback?”
“Idon’tknow.ButIdon’tthinkhe’llcomebeforenight.Quitelate,perhaps.Andperhapsnottilltomorrow.ButIcanputyouupcomfortably.He’llcertainlybebacktomorrow.”
Dr.Redfernshookhishead.
“Toodamp.I’lltakenochanceswithrheumatism.”
“Whysufferthatceaselessanguish?WhynottryRedfern’sLiniment?”quotedtheimpinthebackofValancy’smind.
“ImustgetbacktoPortLawrencebeforerainstarts.Henrygoesquitemadwhenhegetsmudonthecar.ButI’llcomebacktomorrow.MeanwhileyoutalkBernieintoreason.”
Heshookherhandandpattedherkindlyontheshoulder.Helookedasifhewouldhavekissedher,withalittleencouragement,butValancydidnotgiveit.Notthatshewouldhaveminded.Hewasratherdreadfulandloud—and—and—dreadful.Buttherewassomethingabouthimsheliked.Shethoughtdullythatshemighthavelikedbeinghisdaughter-in-lawifhehadnotbeenamillionaire.Ascoreoftimesover.AndBarneywashisson—andheir.
ShetookhimoverinthemotorboatandwatchedthelordlypurplecarrollawaythroughthewoodswithHenryatthewheellookingthingsnotlawfultobeuttered.ThenshewentbacktotheBlueCastle.Whatshehadtodomustbedonequickly.Barneymightreturnatanymoment.Anditwascertainlygoingtorain.Shewasthankfulshenolongerfeltverybad.Whenyouarebludgeonedontheheadrepeatedly,younaturallyandmercifullybecomemoreorlessinsensibleandstupid.
Shestoodbrieflylikeafadedflowerbittenbyfrost,bythehearth,lookingdownonthewhiteashesofthelastfirethathadblazedintheBlueCastle.
“Atanyrate,”shethoughtwearily,“Barneyisn’tpoor.Hewillbeabletoaffordadivorce.Quitenicely.”