CHAPTER XXXVI
關燈
小
中
大
“Margaret,youlookupset!”saidHenry.
Mansbridgehadfollowed.Cranewasatthegate,andtheflymanhadstooduponthebox.Margaretshookherheadatthemshecouldnotspeakanymore.Sheremainedclutchingthekeys,asifalltheirfuturedependedonthem.Henrywasaskingmorequestions.Sheshookherheadagain.Hiswordshadnosense.SheheardhimwonderwhyshehadletHelenin.“Youmighthavegivenmeaknockwiththegate,”wasanotherofhisremarks.Presentlysheheardherselfspeaking.She,orsomeoneforher,said,“Goaway.”Henrycamenearer.Herepeated,“Margaret,youlookupsetagain.Mydear,givemethekeys.WhatareyoudoingwithHelen?”
“Oh,dearest,dogoaway,andIwillmanageitall.”
“Managewhat?”
Hestretchedouthishandforthekeys.Shemighthaveobeyedifithadnotbeenforthedoctor.
“Stopthatatleast,”shesaidpiteouslythedoctorhadturnedback,andwasquestioningthedriverofHelen’scab.Anewfeelingcameoverhershewasfightingforwomenagainstmen.Shedidnotcareaboutrights,butifmencameintoHowardsEnd,itshouldbeoverherbody.
“Come,th