CHAPTER XXXVI

關燈
“Margaret,youlookupset!”saidHenry. Mansbridgehadfollowed.Cranewasatthegate,andtheflymanhadstooduponthebox.Margaretshookherheadatthemshecouldnotspeakanymore.Sheremainedclutchingthekeys,asifalltheirfuturedependedonthem.Henrywasaskingmorequestions.Sheshookherheadagain.Hiswordshadnosense.SheheardhimwonderwhyshehadletHelenin.“Youmighthavegivenmeaknockwiththegate,”wasanotherofhisremarks.Presentlysheheardherselfspeaking.She,orsomeoneforher,said,“Goaway.”Henrycamenearer.Herepeated,“Margaret,youlookupsetagain.Mydear,givemethekeys.WhatareyoudoingwithHelen?” “Oh,dearest,dogoaway,andIwillmanageitall.” “Managewhat?” Hestretchedouthishandforthekeys.Shemighthaveobeyedifithadnotbeenforthedoctor. “Stopthatatleast,”shesaidpiteouslythedoctorhadturnedback,andwasquestioningthedriverofHelen’scab.Anewfeelingcameoverhershewasfightingforwomenagainstmen.Shedidnotcareaboutrights,butifmencameintoHowardsEnd,itshouldbeoverherbody. “Come,th
0.040565s